Väteförsprödning är en betydande kvalitetsrisk för gångjärnsskruvar. Problemet med väteförsprödning är mycket mer uttalat i hydrokarburerade direkthärdade skruvar än i uppkolade delar. Väte som genereras under betning och galvanisering och väte i det omgivande mediet under karbonitrering (vanligtvis så högt som 60 procent -70 procent) kan lösa upp en del av stålet i stålet. När den katodiska strömeffektiviteten för galvaniserings- och fosfateringsprocesser inte når 100 procent, kommer ett stort antal väteatomer att fästas på skruvens yta, vilket resulterar i vätepermeation. Detta beteende hos väte har en viktig inverkan på stålets väteförsprödningsskada.
Gångjärnsskruvens drivtid för väte är 6-8 timmar, eftersom temperaturen kan förbättra diffusionskoefficienten för väte i stålet, så värmekonserveringen på 20-20 grader kan eliminera väteförsprödning, men temperaturen är för hög, som ovan 40 grader, väte löses i stålet och tillsätts, väte kommer inte längre automatiskt att fly från stålet, och avsikten att ta bort väte kan inte uppnås. Vätgasdrivningstemperaturen väljs till 140-170 grader (fosfatering), 200-240 grader (galvanisering), men produktionen bör baseras på kärnans hårdhet, ytjämnhet, pläteringstid, beläggningstjocklek, betningstid, syrakoncentration och annat produktionsförhållanden. Fastställande av ögonblicket för väteöversvämning bör utföras före passiveringsbehandling och strax efter galvanisering (inom 4 timmar).
Forskningen om gångjärnsskruvar befinner sig i ett relativt primärt stadium och det finns mycket få vetenskapliga och tekniska arbetare som är engagerade i teoretisk forskning om små skruvar, särskilt den teoretiska forskningen om gångjärnsskruvar. Det finns till och med ingen publicerad monografi om design och tillverkning av små skruvar alls. Detta har utgjort en stor begränsning för att förbättra den övergripande planeringsnivån för små skruvar i mitt land. Inhemska tillverkare av gångjärnsskruvar bearbetar i princip enligt standarder och ritningar. Även om de har rik produktionserfarenhet, har de inte sorterat och teoretiserat sin produktionserfarenhet alls, och befinner sig i det primära produktionsläget av mästare. Detta har kraftigt begränsat produktionsnivån av gångjärnsskruvar i vårt land. Det finns relativt få studier om gångjärnsskruvar i världen. Liksom inhemska har de relevanta parametrarna för vissa gångjärnsskruvar som används ofta i branschen ännu inte valts ut av relevanta nationella industristandarder.






